Stigarledning - Allt om krav, system och projektering

Vad stigarledning är och varför den krävs

Jag brukar beskriva stigarledningen som räddningstjänstens fasta vattenväg i huset. Den leder brandvatten upp genom byggnaden så att slangdragningen blir kortare, tryckförlusterna blir mer förutsägbara och insatsen kan genomföras utan att man förlitar sig på långa, tunga och tidskrävande slangsträckor i ett rökfyllt trapphus.

Det är också viktigt att skilja den från andra brandskyddsfunktioner. En stigarledning är inte samma sak som sprinkler och inte heller samma sak som en vanlig inomhusbrandpost; den är dimensionerad för att ge räddningstjänsten säker tillgång till vatten i en hög byggnad. När jag ser ett projekt som blandar ihop de här funktionerna brukar det vara första signalen om att helheten behöver ses över, inte bara en enskild komponent.

Två begrepp är bra att ha med sig redan här. Angreppspunkt är den nivå där räddningstjänsten går in i byggnaden, och tillträdesväg är den väg de använder vidare in i huset, oftast ett skyddat trapphus. När man förstått det blir resten av kraven mycket lättare att läsa. Nästa steg är därför att titta på exakt när systemet måste finnas.

När byggnaden måste ha stigarledning

I de nya svenska reglerna har Boverket flyttat fokus från ren byggnadshöjd till nivåskillnad. Om nivåskillnaden mellan angreppspunkt och det mest avlägsna planet i tillträdesvägen är större än 24 meter ska byggnaden ha stigarledning. Om nivåskillnaden mellan angreppspunkt och översta planet är större än 40 meter ska stigarledningen vara trycksatt. Det är en viktig skillnad mot äldre vägledning där man ofta talade om byggnadshöjd över 40 meter som tumregel.

Det här gäller även om höjdskillnaden ligger nedåt från angreppspunkten. Anledningen är enkel: det kan vara lika arbetskrävande för räddningspersonalen att bära utrustning nedför många plan som att ta sig uppåt. Däremot krävs trycksatt lösning bara när höjdskillnaden uppåt passerar 40 meter, eftersom behovet av tryckstegring då blir avgörande.

Under övergångsperioden fram till 30 juni 2026 kan äldre BBR fortfarande användas i vissa projekt, men om jag projekterar nytt skulle jag utgå från de aktuella föreskrifterna direkt och bara falla tillbaka på äldre logik när projektets förutsättningar verkligen kräver det. Kraven gäller dessutom oavsett om åtgärden kräver bygglov, anmälan eller inget av det. Det leder naturligt vidare till frågan om vilken typ av system som ska väljas.

Så skiljer sig torra och trycksatta system åt

I vardagligt tal säger man ofta torr eller våt stigarledning, men i regelverket är det viktigare att skilja mellan icke trycksatt och trycksatt lösning. Det första systemet fylls av räddningstjänsten vid insats, medan det trycksatta systemet har en mer permanent vattenförsörjning och högre krav på robusthet.

Det som ofta glöms bort i kalkylen är att trycksatt lösning inte bara betyder en pump. Det betyder också säkrad vattenkälla, reservtänkande vid strömavbrott och kontroll av att systemet faktiskt levererar rätt tryck även när byggnaden belastas hårt. Jag ser ofta att just den delen blir dyr om den lämnas till slutet av projektet. Därför går det nästan alltid snabbare att lösa den tekniska utformningen tidigt än att försöka lappa ihop den senare.

Oavsett typ ska uttagen ge ett arbetstryck på 0,8-1,2 MPa, alltså ungefär 8-12 bar, vid uttagsarmaturen. Det är en detalj som direkt påverkar om släckinsatsen blir effektiv eller om trycket i praktiken blir för svagt för att göra nytta. Därför är det i den tekniska utformningen som de verkliga fallgroparna dyker upp.

De tekniska kraven som styr projekteringen

Det är i projekteringen som många lösningar vinner eller faller. En fungerande stigarledning handlar inte bara om rätt dimensioner, utan om placering, åtkomlighet, vattenkälla och hur räddningstjänsten faktiskt arbetar i trapphuset.

• Intagsarmaturen ska sitta i samma plan som ingången till tillträdesvägen.
• Det ska finnas två uttagsarmaturer per plan i trapphuset från och med det andra planet efter intagsarmaturen och därefter minst vartannat plan som vägen betjänar.
• Uttagen ska i normalfallet ligga i själva trapphuset; andra placeringar, till exempel i sluss, behöver analytisk dimensionering.
• Arbetstrycket vid uttagsarmaturen ska ligga mellan 0,8 och 1,2 MPa.
• Icke trycksatta system ska kunna ge minst 600 l/min, trycksatta minst 900 l/min.
• Trycksatta system ska klara två timmar vid strömbortfall.

Det här är också punkten där jag brukar ställa tre raka frågor: var kommer vattnet ifrån, hur bevisar vi att flödet räcker och vad händer om strömmen försvinner? Om vattenkällan är allmän vattenledning kan den ibland duga, men bara om den verkligen levererar det som krävs; annars behöver man tank eller liknande lösning. Och om ett sprinklersystem finns i byggnaden betyder det inte automatiskt att stigarledningskravet kan sänkas. Det går bara att göra om den tekniska lösningen hålls ihop av en analytisk dimensionering som visar att säkerhetsnivån ändå är godtagbar.

För trycksatta system brukar jag utgå från Brandskyddsföreningens SBF 504:1 när jag vill säkerställa att lösningen håller i praktiken. Det är ofta där den verkliga skillnaden mellan en teoretiskt korrekt lösning och en byggbar lösning blir tydlig. Nästa fråga är vad som händer när man arbetar med en befintlig byggnad i stället för nyproduktion.

Vad som händer vid ändring av en befintlig byggnad

Stigarledningskraven är inte retroaktiva i meningen att varje äldre hus automatiskt måste byggas om när reglerna ändras. Men så fort du ändrar den del av byggnaden som påverkas av åtgärden ska den delen uppfylla gällande krav på brandskydd. Det gäller även om projektet inte kräver bygglov eller anmälan.

Det här spelar särskilt stor roll vid ombyggnader där trapphus, användning eller nivåer förändras. Byter du till exempel verksamhet, bygger på en våning eller påverkar en tillträdesväg kan stigarledningen bli en del av den analys som avgör om den nya lösningen är tillräckligt säker. I äldre eller kulturhistoriskt känsliga byggnader finns viss möjlighet till anpassning, men den får aldrig leda till en oacceptabel risk för människor.

Här tycker jag att många underskattar hur mycket som går att vinna på att göra en tidig riskbedömning. Om man väntar tills ritningarna är låsta blir varje avvikelse både dyrare och svårare att förklara för kontroll och myndighet. Det är därför jag alltid vill se frågan om stigarledning tidigt i projektets brandstrategi, inte sent i detaljprojekteringen.

Det jag kontrollerar innan lösningen låses i handlingarna

När jag granskar en lösning för stigarledning går jag igenom samma sju punkter varje gång. Det sparar tid, men framför allt minskar det risken för att ett system ser rätt ut på ritning och ändå faller i verklig drift.

• Har vi mätt nivåskillnaden från angreppspunkt till rätt plan, inte bara tittat på byggnadens ungefärliga höjd?
• Har vi valt icke trycksatt eller trycksatt lösning utifrån 24- respektive 40-metersgränsen?
• Är intagsarmaturen placerad i rätt plan och är uttagen åtkomliga i det trapphus som räddningstjänsten faktiskt använder?
• Finns det en verifierad vattenkälla, och räcker flödet även när byggnaden belastas eller om andra system samtidigt är i drift?
• Är det tydligt vad som händer vid strömbortfall, särskilt om systemet är trycksatt?
• Har vi dokumenterat drift, inspektion, provning och underhåll så att lösningen håller även efter inflyttning?
• Om någon del av lösningen avviker från standard, finns det en analytisk dimensionering som verkligen stödjer den avvikelsen?

Om de här svaren är tydliga är det oftast ett gott tecken på att stigarledningen inte bara uppfyller ett regelkrav utan också fungerar i en skarp insats. Det är precis den nivån jag skulle vilja se i alla projekt där brandskyddet ska bära mer än bara en teoretisk godkännandeprocess.